Bröddagen

Idag är det bröddagen igen. Värt. Tyvärr har jag kvar massa bröd från förra bröddagen så dagens skörd blev lite blygsam: En påse låbärsmuffins och en påse bröd med diverse frön på.

Spam

Av någon anledning lockade min post med bröd till sig massa spam. Jag visste inte att man kunde få spam på sin blog. Att jag fick spam bildade en lång tankekedja i min hjärna. Nämligen följande:

När jag hör ordet spam tänker jag på devvo. När jag tänker på devvo tänker jag på kidsen utanför kebabshopen på 95 Kentish Town Road. När jag tänker på kidsen tänker jag på när Bruno slog dom. När jag tänker på bruno tänker jag på gräs. När jag tänker på gräs tänker jag brunt. När jag tänker brunt tänker jag på kramad hand på sainsburys. När jag tänker på sainsburys tänker jag på london, vilket i sin tur får mig att tänka på att jag borde åka till london och hälsa på. Så det ska jag göra.

Tänk vad spam kan göra gott ibland.

Igår när jag skulle handla stod det en man framför mig i kassan. Hans varukorg bestod av: 1 st limpa utan plast på, 1 st burk bruna bönor och 1st paket margarin. Det konstiga var limpan, för den var helt naken utan någon förpackning. Bara en limpa liksom. Ofta ser man inte bara en stor limpa utan förpackning. När han skulle lägga sina varor på rullbandet staplade han brödet på margarinet och burken med bruna bönor så det inte skulle nudda rullbandet. Så det blev lite som en bro. Problemet var att limpan hela tiden ramlade ner när rullbandet rörde på sig. Men lik förbannat fortsatte han att bygga sin bro som hela tiden ramlade. När brödet väl kom fram till kassörskan frågade hon om han ville ha en påse för brödet. Då skakade han bara på huvudet utan att säga något. Jag hävdar att det var en galen man. En brödgalning.

Kanske är jag retarderad men ett av mina största problem på morgonen är att bläddra i metro. Sidorna går helt enkelt inte att dela på. Kanske beror det på att mina delikat silkeslena händer med hud som bara återfinnes på nyfödda bebisars rumpor har för dålig friktion men kom igen, är det kanske bara grovarbetande industriarbetare med oljiga och repiga fingrar (som orsakats av flera års hårt arbete med stålvajrar utan skyddshandskar) som skall kunna bläddra i metro?

Jag tror inte jag är ensam om det här problemet, för ibland ser jag folk slicka på sina fingrar för att bläddra. Detta beteende tar jag dock starkt avstånd från. Har fortfarande mardrömmar från min lågstadietid när min fröken Catarina Hyltén delade ut salivbefläckade stenciler som jag inte vågade ta i. Just av denna anledningen tar jag aldrig en begagnad metro.

Jag anser att metro bör införa lappar med siffror som sticker ut på varje sida så man kan bläddra lättare. Typ som ambitiösa studenter har i sina kursböcker.

Kära blogg. Idag har jag skaffat mig en blogg.