Den allra värsta dagen

Igår var min värsta dag på länge. För det första hatar jag att flyga bakfull. För det andra hatar jag att gå upp tidigt när man är bakfull. För det tredje hatar jag att vakna bakfull och inse att ens jacka med diverse innehåll blev stulen dagen innan. Oh well.

Trots att jag varit med om en hel del tråkigt i london, tex att bli nerslagen på min födelsedag, bli knivrånad på vägen hem från jobbet och nu senast bestulen på mobil och jacka, kan jag aldrig ogilla den staden. London är fint. Antagligen måste jag flytta tillbaks för det blir så dyrt att åka fram och tillbaka hela tiden. Mitt enda dilemma är dock om jag orkar plugga färdigt innan eller inte. Men det ska jag ta tag i till sommaren. Mitt vårprojekt ska bli att kränga lustgas. Nu när jag har värsta affärsmannen som investerare i ryggen kan det ju knappast gå fel.

Förresten, fan ta den jäveln (antagligen en av fransoserna) som snodde min ost med vegetariskt löpe ur kylen och lämnade kvar en skiva av linns äckelost som hån! Jag gick igenom alla tre stadier av ett klassiskt rånoffer. Först blev jag ledsen och grät nästan, sen arg och sen apatisk. Vi hade fan köpt baguette och gurka. Och vi var bakfulla. Fitttjuv jag hoppas du dör!

Idag åkte jag med den världslånga bussen för första gången. Det var lite spännande men inte så kul som jag föreställt mig.

När jag hoppade av kollade jag in chauffören för att se om han såg extra skillad ut. Det gjorde han inte. Han såg mest nöjd ut över att jag spanade in honom.