Mig eller mej, dig eller dej

Ett stort problem i mitt liv var länge hur jag skulle stava mitt efternamn. Så länge jag kan minnas stavade jag alltid Eriksson med c. Sen när jag blev äldre och fick brev från myndigheter och sånt upptäckte jag att jag var folkbokförd med k. Länge kämpade jag emot genom att fortsätta stava med c när jag fyllde i skattejämkningar och dylikt men till slut så blev jag trött på alla missförstånd och började stava med k istället. Egentligen borde jag orkat bitcha med staten eftersom det är ett självändamål men nu har jag vant mig att stava med k. Och även om det ser fulare ut så gillar jag känslan att göra ett streck som är högre än dom andra när jag skriver min autograf. Det får också min autograf att likna en autograf mer än ett hackickt streck. Hursomhelst:

Ett liknande problem som jag ställs inför mycket oftare är om jag ska stava "mig" eller "mej" till mig/mej och "dej" eller "dig" till dig/dej. Som det är nu blandar jag som en schizofren bajsapa.

Därför tänkte jag nu evaluera stavningen baserat på tre deltävlingar (i realtid samtidigt som jag skriver det här) där stavningarna får tävla mot varandra. Bäst av tre vinner och den lycklige vinnaren kommer således bli den stavning jag använder mig/mej av from nu.

Deltävling 1 består av en google fight (på svenska) mellan de två orden. Eftersom svenskar oftast är dumma i huvudet så vinner det ord som är MINST förekommande.

En google fight ger följande resultat:
MEJ 1,290,000 träffar
MIG 5,600,000 träffar

DEJ 1,260,000 träffar
DIG 7,690,000 träffar

1-0 till E-stavningen alltså efter första ronden.

Deltävling 2 är en associationstävling. I sann pessimistisk anda så vinner den som har minst sämst association. Dej och Mej-stavning får min hjärna att tänka på fjortisbrud som tuggar tuggumi och pillar sig i håret. Även klistermärken i form av guldstjärnor och omotiverade smileys och utropstecken på msn. Enbart dåliga alltså. En positiv association är dock Skånepåg med hatt på sned.

Dig och Mig-stavning får min hjärna att tänka på en gammal gubbe i svartvitt med äcklig andedräkt och som tror han alltid har rätt. Vidare tänker jag på skrynklig gammal hud och tunna skägghårstrån som är vita. En bra association är dock sånna där gamla cyklar med stort hjul där fram.

Hmm deltävling två får nog bli oavgjord.

Deltävling tre gäller logik och uttal. Eftersom jag anser det idiotiskt när saker inte uttalas som dom stavas utnyttjar jag här min omnipotens och ger segern direkt till E-stavningen.

2-0 till E-stavningen alltså. E-stavning it is.

Svankvinnan returns

Min allra bästa nyhet hittils i år har varit den om svankvinnan som samlar på svanar i sin lägenhet. Nu har hon slagit till igen:

http://www.svd.se/ego/339/http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_14824611.asp

En intervju med svankvinnan kan man läsa här:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,991815,00.html

Det borde finnas mer skogstokiga folk som svankvinnan i vår värld. Tokiga folk är roliga.

Inatt drömde jag att jag var på ICA och skulle handla. När jag kom till kassan och skulle betala vägrade tanten där att ta emot pengarna. Istället hänvisade hon till ett slags dammsugarrör som man skulle stoppa pengarna i. Fast innan man skulle stoppa pengarna där var jag tvungen att skriva mina initialer på sedlarna och mynten med en spritpenna. Anledningen till detta var enligt tanten att alla pengar från alla rör i affären gick till en och samma räknecentral där dom landade i en stor hög. Självklart så måste ju räknemänniskorna kunna urskilja vems pengar som är vems för att sedan rapportera tillbaka till tanten i kassan hur mycket det var.

Efter betalningen godkänts så damp det ned en fångarna-på-fortet-nyckel i en låda bredvid kassan. Jag fattade ingenting utan undrade var min växel var. Då berättade kassörskan att enligt deras nya system så skulle jag ta nyckeln ur lådan och gå bort till en stor vägg som var full med färgglada skåp där jag skulle testa mig fram till ett skåp som nyckeln passade i. I skåpet skulle jag sedan hitta min växel. Eftersom jag endast skulle få tillbaka 50 öre undrade jag såklart om detta var rimligt varpå kassörskan svarade att det är så det är. Mitt allra värsta argument!

I min dröm tyckte jag det var ett ologiskt och efterblivet system och kunde inte fatta varför ingen annan än jag insåg detta. Därför bestämde jag mig för att blogga om det så alla andra verkligen förstod att man inte kan ha det så. Nu när jag är vaken inser jag dock att systemet inte finns men för säkerhetsskull så bloggar jag om det så ICA inte får för sig att implementera det. Förresten vet jag inte om ICA finns kvar eller om det heter typ SnabbiSnabb eller dylikt nuförtiden?

otippat

Jag anser att det här är en rolig nerladdning någon gjorde på inflyttningsfesten kl 23:18